När Karl-Erik Hamström började skolan hösten 1943 var världen i brand. För den sjuåriga pojken fortsatte livet som vanligt, förutom att pappan var borta och stred på fronten.
Vägen från Kattslätt till skolan i Bengtsby var lång, hela sex kilometer genom skogen, och han gick den ensam.
– Det var mörkt på morgnarna, men trots det kändes vägen inte lång, säger Karl-Erik med en axelryckning.
Han var utrustad med en stormlykta. Men ljuset fick inte synas från ovan. Hans mamma hade därför ordnat ett pappskydd kring lyktan, så att eventuella ryska bombplan inte skulle se ljuskäglan uppifrån. Lösningen gjorde dock vandringen svårare.
– Jag hade kortar armar så det var rätt obekvämt att bära lyktan, minns han.
I första klass var de bara tre elever: Asta Orrman, Ingegerd Nyholm och Karl-Erik själv. Han minns skolan och den snälla lärarinnan Helmi Kullström med värme. Klassrummet har etsat sig fast i minnet.
– Min plats var där kaféet ligger idag, nära disken.
Två år senare, 1945, anslöt sig en ny elev till gruppen i och med Porkalafiskarnas ankomst.
– Då kom Olle Westerlund, och vi blev bästisar.
De återtog kontakten långt senare i livet då Olle Westerlund bodde i Örebro. De hann ses en sista gång år 2012.
– Han hälsade på oss en gång här i Norrköping och det var väldigt roligt att träffas på äldre dar.
Karl-Erik Hamström fyller 90 år den 11.4.2026.

